Den är suddig. Jag ser sur ut. Det är som vanligt med andra ord. Fast det är lite så jag känner mig ändå. Suddig i kanterna. Som att jag inte riktigt vågar lita på att jag faktiskt existerar. Som att min existens eller alla andras med för den delen, inte riktigt går att bekräfta om inte kanterna är skarpa.Eller att jag faktiskt kan lösas upp vilken sekund som helst. Som papper som läggs i blöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar