Höstluft

Vissa mornar känns lite bättre än andra. Och när jag masar mig ut för en frisk hurtig morgonpromenad innan kl:7.30 känner jag mäkta stolt över mig själv. Hoppas det håller i sig.

1,2,3...

Det är mycket som borde göras. Det är mycket som ska göras. Det är mycket som måste göras. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Det finna även en hel del som jag VILL göra. Men det får vänta.

Error & full gas

Snoret, hostan, febern och allt det dära jobbiga börjar ge med sig. 3 jäkla veckor i mer eller mindre handikappat stadium. Igår var jag hemsk. Tvär, sur och snäsig. Med små glimtar av skratt och trevlighet. Stackars Älsko. Han bara pussar mig i pannan och säger att jag är fin ändå. Även om spottkobran är framme. Hur kan man ha sån tur? Sån otrolig tur som jag? Att ha honom i mitt liv gör att jag vill vara en bättre människa.

Idag har jag varit närmare hyper än utslagen. Vardagsrummet tas tillbaka bit för bit. Snart alla lådor uppackade och sakerna nedpackade i nya lådor. Sorterade och på "sin" plats. Nu saknas bara bokhyllan där alltihopa ska bo.

De säger mjauo

Man vet att man är totalt ÄGD när man ligger kvar i en obekväm ställning i soffan Kissnödig som tusan. Enbart för att inte väcka pälsbollarna.

Allt är upp&ner vända världen

Jag överlevde Stockholm. det var t.o.m riktigt skoj. Dock var det mycket folk. För mycket folk. Men med viljestyrka går det mesta.

På onsdag åker mamma och pappa. Det känns konstigt. Samtidigt som jag är massor av glad för deras skull. De stannar till här innan de tar båten i Trelleborg. Då ska vi äta smörgåstårta och fira min & Älskos förlovning. Jag vara ringmärkt numera. Ett perfekt och mycket överraskande frieri fick jag minsann i present på vår årsdag.