Eldsvåda & lättnad

Idag har jag eldat upp saker. Det kändes megs-super-massor-av-bäst. Det har irriterat mig som fan ett tag. Mycket mer än vad jag trodde. Men nu är det borta. Borta för alltid och jag känner mig typ lättad.

Stula tvättider & irriterande grannar

Alltså. Hon måste ut. Hon måste bort typ nu.
Så jävla trött på henne.

Fluffiga saker med socker på

Är det möjligt att inte bli lite glad av godis som ser ut så här? Hello Kitty-klubban får mig och småle varje gång jag ser den.

Samtidigt slits jag mellan lusten att
"äta upp den" vs "ha den kvar"
Det går att köpa en ny. Men är det samma sak då? Kommer Kitty förlåta mig?

Sånna man inte klara sig utan

Det är tur att jag har vänner som K.
Vad skulle jag göra utan er?
*världens största kram*

Huvudvärk, ångest & irritation

Varför är det så här? Det skulle ju bli bra nu.
Jag skulle ju få må bättre. Inte sämre.

Jag orkar fan snart inte med det här längre.

Hårfärg & hemlängtan

Så, då var man på plats igen då. Känns så där just nu faktiskt. Ibland känns det bra och jag trivs. Men tillfällen som dessa så vill jag inte alls. Jag vill hem och jag vill vara där länge.

Visar sig om lite ny hårfärg i piffig färg livar upp. Det brukar det göra.

Till helgen blir det dock utflykt. För att studenta sig lite med nya bekantskaper. Det ska bli kul. Det ser jag framemot riktigt mycket faktiskt. Länge sedan sist jag kan säga att jag gjorde det när det kommer till att socialisera med andra människor. Det går med andra ord framåt.

Ångest & icke existerande hemlängtan

Jag vill inte åka härifrån. Jag vill inte. Vill inte, VILL INTE!
Men nu när man är vuxen så finns det en massa sånna dära måsten.
Samt ett & annat att reda ut på hemmafronten.

Sjuk irritation

Att det kan gå så fort. Att en hel dag som känns så bra kan bytas till irritation på bara ett ögonblick. Att bara ett ögonblick kan vilja få mig till att bara krypa ner i sängen och gråta själen ur mig.

Ja, jag är arg. Ja, jag är irriterad. Ja, just nu hatar jag.
Intensivt och allt.

Komsikom & jag sliter strupen av dig

Svampplock & rådjur

Massa svampplock har det blivit.
Massa massa massa

Lycka

Ibland kan
inte perfekt
beskrivas på
något annat
sätt än
detta.

Irritation

Hela dagen har varit så där såmsur och grining. Inte blev det bättre av att älskade pussisar fräste åt mig. Men nu är allt som det ska vara igen. Bara att komma hit oavsett när, gör mig alldeles lugn i själen. Vill vara här för evigt. Vill att tiden ska stå still.

Samvetet gnager

Senaste veckorna har jag varit hurtig. Så där springa-på-gymmet-hurtig. Men idag var jag trött, trött, trött. Trött på riktigt. Så jag har inte varit där. Det gnager lite på mig. Men nu är det för sent och jag borde sova för länge sedan. För trött. Det är jag fortfarande.

Hemligheterna i vårt liv

Överallt och hela tiden finns de där. De dära hemligheterna. Man tror att man känner till dem. Att man har koll på läget. Att det man vet är sanning.

Vill man verkligen veta sanningen alla gånger? Eller räcker det med att veta en viss del av sanningen, eller en sida av den? Blir man kanske lyckligare då? Eller gnager det på en att veta att det finns mer.

Väljer man att tro på en sanning även om man kanske någonstans vet att den inte är så sann. Eller att det finns mer. Mer som man inte känenr till. Bara för att det är lättare. Lite som en självbevarelsedrift. Hur vill du få reda på att den sanningen du valt att tro på inte alls är så sann. Att det finns flera sidor av den som du inte har en aning om. En sanning som andra vet så mycket mer om än du...

Ibland är ord lycka

Igår morse blev jag väckt tidigt tidigt av de finaste komplimangerna. Det gjorde mig så där bubblande glad så man knappt vet vart man ska ta vägen.
Jag ler och jag är glad för att jag vet att det är sant.
<3

Mail från en svunnen tid

Igår kväll fick jag ett mail. Från någon som var en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv. En del av mig själv som jag för alltid trodde skulle vara kvar.

Det kändes konstigt. Det kändes inte så speciellt alls. Samtidigt som det vände upp & ner på hela min värld.

Ja, det är jag.
Men nej jag är inte densamma.
Hon försvann.
Hon kommer nog inte att komma tillbaka.

Ögonfrans på vift

Vissa saker irriterar mig. Det är lika störande som en envis ögonfrans på rymmen i ögat. Den ligger där och kliar. Skaver lite och ibland gör den ont.

Människor som återanvänder smeknamn är en sån ögonfrans. Inte det att jag är emot att människor använder mina smeknamn på personer om de passar. Eller om personen i fråga vill det.
Men att använda ett smeknamn som man haft på en person som betyder något alldeles speciellt för mig i fråga. Är inte det lite väl fantasilöst och lamt?

Klippträdgården & regn

Idag har jag faktiskt gjort något sånt dära som jag tenderar till att inte göra nu för tiden. Lämna lägenheten. Det började redan i morse med att jag nästintill gick direkt från sängen till gymmet.

Har även gjort en utflykt till Klippträdgården & Japanska dalen. Suttit och tittat på vattenfall och tänkt på en tid som är svunnen. Fast som var min framtid för bara ett par månader sedan. Det kändes så där. Även om saker och ting känns bättre så promenerar jag fortfarande runt runt runt på kanten till det dära svarta hålet. Det som ibland bara känns totalt bottenlöst. Även om jag inte ramlar ner i det så är kanterna lösa.

Miss Moody

Den är suddig. Jag ser sur ut. Det är som vanligt med andra ord. Fast det är lite så jag känner mig ändå. Suddig i kanterna. Som att jag inte riktigt vågar lita på att jag faktiskt existerar. Som att min existens eller alla andras med för den delen, inte riktigt går att bekräfta om inte kanterna är skarpa.

Eller att jag faktiskt kan lösas upp vilken sekund som helst. Som papper som läggs i blöt.

Köttfärssås & döskallar

Idag var dagen då kära E. var här och hälsade på. Vi har glott lite på TV, käkat mat, diskuterat livsnödvändiga saker samt tagit sexiga kort på våra nunor som bildbeviset här brevid bevisar.

Jag tror bestämt jag har gått & blivit rätt så social igen. Vilket känns bra. Det finns så många saker som känns så otroligt bra för tillfället. Det bästa är att jag tror faktiskt att det kan bli ännu bättre. Bättre utan att jag kommer falla handlöst ner i ett stort svart hål. Utan att jag kan få känna så här ett bra tag framöver.

Irritationsobjekt & regn

Hur orkar vissa människor med sig själva?
Hur orkar man vara grining och sur jämt. Alltid hitta någon all skälla på. Aldrig bara gilla läget och inse att det inte hjälper ett skit att skrika och vara otrevlig. Att inte inse att man bara förlorar mer på det själv än vad man vinner.

Har dess människor inget, inget alls som kan ses som positivt i sin tillvaro. Är det det som gör att de tar ut sin ilska och frustration på den som råkar befinna sig i närheten?

Jag röstar för att de avlivas. De dära jävligt dryga gnälliga människorna över 55. Det skulle nog bara kunna påverka allas vår sinnesstäming positivt.

Friends 4 ever

Igår var K här. Det var massor av roligt. Vi fikade och pratade massor massor. Det klappades en hel del katt med.

Vi tog lite bilder med. För ingen kan flina som vi.

Every heartbeat reminds me of you

Hela dagen har varit som en kamp för att inte klättra på väggarna. Eller att ens för en sekund vara stilla så jag faktiskt kan göra något. Men egentligen bryr jag mig inte. För den här känslan kan vara det bästa jag upp levt på så länge. Det här är inte ångest. Det här är glädje. Det är lycka. Jag vill att den ska vara för evigt.

Jag vill inte vara utan den för en sekund.
Jag tänker inte vara utan den.
Jag kan inte vara utan den.

Insomnia & leenden

I natt har inte jag sovit mycket. Men det gör inte. Precis ingenting alls. Jag har pratat i telefon istället. Jag har blivit tokigt lycklig av vad som sades i den dära telefonen. Men framför allt av vad som hördes i den. Det som den underbaraste rösten i hela världen sade till mig.

<3

Runt runt runt

Det känns som världen bara snurrar fortare
och fortare. I bland vill jag att den ska
vara stilla. Bara för en stund.
Så jag kan känna efter ordentligt.
Känna efter vad det är jag egentligen känner.

Samtidigt är det skönt att det snurrar
fort fort. Så allt bara blir en suddig massa.
En massa som man inte kan urskilja ordentligt.
För då slipper jag känna allt samtidigt.

För innerst inne vet jag ändå vad jag
känner om det som är viktigast.

The smell of you

Jag börjar känna mig lite lätt förföljd.
Men varsågod. Stalka mig.

Känn dig aldrig säker...
Vårda tvivlet & ångesten ömt för det är
fullständigt befogat.

4 ever

Kommer jag att vara kvar.
Jag kommer inte försvinna.
Hur mycket det än må önskas.

Hope you like the taste of me

Ett organiserat chaos

Det händer mycket nu.
Kanske lite för mycket. Allt känns bara som en stor massa, en äcklig geggamoja som står mig upp i halsen.

Samtidigt finns det saker som känns bra. Som inte alls känns hopplösa. Saker som gör mig glad. Det kan vara allt från att katten jamar. Ett sms från någon jag håller kär.

Men hur glad jag än blir så kan det bara på ett litet ögonblick kännas som att det inte är på riktigt att om jag blundar. Bara för en kort liten stund så försvinner allt.