Ett organiserat chaos

Det händer mycket nu.
Kanske lite för mycket. Allt känns bara som en stor massa, en äcklig geggamoja som står mig upp i halsen.

Samtidigt finns det saker som känns bra. Som inte alls känns hopplösa. Saker som gör mig glad. Det kan vara allt från att katten jamar. Ett sms från någon jag håller kär.

Men hur glad jag än blir så kan det bara på ett litet ögonblick kännas som att det inte är på riktigt att om jag blundar. Bara för en kort liten stund så försvinner allt.