14 timmars sömn = zombivila

Jag lever. Det gör jag. Jag är totalt psykist utpumpad. Jag är i ett känslomässigt kaos. Har sovit 14 timmar det senaste dygnet. Jag kan inte koncentrera mig. Jag springer mest bara runt hela tiden och skakar. Jag känner mig... Ja, jag vet faktiskt inte hur jag känner mig just nu.

I morgon ska jag hem till Göteborg. Det där stället jag bor på men som inte känns som hemma. Jag ska städa. Jag ska städa tills fingrarna blöder.

Dolda kameran?

Hon kommer hit. Helvetes jävlar, hon kommer verkligen komma hit. Jag kan knappt andas. Har hysterigrinat från och till i två timmar. Har även skrattat helt hysteriskt. Vet faktiskt inte vad jag ska göra av de två. Så jag har gjort både och. För att gardera mig liksom.

Just nu ligger jag på golvet och djupandas. Eller försöker iaf. Och jag dricker sprit. Ja, jag kommer överleva det här. Frågan är bara hur full jag kommer bli.

HELVETE säger jag bara.

Rosa Frigolit

Igår kom den. Fint förpackad i en låda med rosa frigolit. Datorn. Som jag längtat. Blev inte den som var beställd dock. Vi impulsshoppade en på onoff igår. Jag är lycklig. Så där pirrlycklig man kan bli av matriella ting. Eller så är det bara chocken efter att spenderat så jäkla mycket pengar som lurar min hjärna till att skicka ut lyckokänslor. För att pengabaksmällan inte ska bli så hård.

4 ever normal

I lördags var L här. Hon rymde från sina plikter under ett dygn. Det var massor av skoj. Vi drack alkohol (dock inte på samma sätt som förr. Det kan vara så att vi vuxit upp. Vet inte riktigt om jag är så säker på det iofs...) & kramades en massa. Det blir ju inte så ofta nu för tiden tyvärr.

Jag & mitt förhållande med John Blund

Från att vara sjukligt trött och sova närmare 14 timmar om dygnet verkar det som jag kan fungera någerlunda normalt igen. Nog för att jag är trött fortfarande och det är pissigt jobbigt att göra saker hela dagen. Men jag behöver inte sova 5 timmar efter jobbet varje dag längre. Det gör mig på gott humör. Så gott att det t.o.m är riktigt kul att städa.

Gula löv & blåst

Nu är det höst. Det är helt underbart.
Särskilt när det inte regnar.

Total galenskap III

Nu har jag gjort det. Beställt en ny dator. Den kommer med en massa tur i mitten av nästa vecka. Kommer få leva på luft & regnvatten i månader framöver men jag kommer tycka att det är så värt det
:D

Total galenskap II

Mina kläder har kommit. Det var roooligt. Ännu roligare är att jag måste skicka tillbaka en hel del av dem för de passar överhuvudtaget inte. Har gått ner lite fler storlekar än vad jag trodde. Men det gråter jag verkligen inte över *trallar*

Det har jag istället firat. Med att shoppa mera kläder. Vilket är total galenskap för inte kommer jag ha mer pengar att betala de här för. Men det bryr jag mig inte om för tillfället. För just precis nu är jag på ett strålande humör.

Små vita piller

Jag börjar bli riktigt riktigt less på det här. Tänk om det inte blir bra igen. Att det inte blir mer än så här? Vad f*n gör jag då?

Twilight zone

Allt är bara galet & allt är bara fel.

Ja, nej, nej, ja, ja, nej, ja, nej, ja, nej, NEJ eller bara JA!

Att det ska vara så svårt att bestämma sig när det kommer till vissa saker. Andra saker vet jag precis vad jag vill och känner med. Vågar knappt säga något om demlängre. Alla tror bara att jag inte kan bestämma mig. Eller ändrar mig hela tiden. Det gör jag nog. Men samtidigt känns det som att jag måste leva mig in lite i mina idéer & infall även om jag inte gör något åt dem bara för att känna efter om det känns bra eller bara fel. Har slängt mig in i saker förr med blandat resultat. Det har gått åt helvete & ibland har det blivit hur bra som helst.

Orkar inte att det ska gå käpprätt åt helvete igen bara för att jag inte tänkt genom det innan. Känns som att det skulle vara lättare om det visar sig vara fel i efterhand om det gått lite långsamare.

18 månader. Det är vad det skulle ta om det går som jag tänkt. Skjuta på allt som jag tänkt göra 18 månader. Ha bättre förutsättningar & förhoppningsvis mer pengar. Det är inte så länge samtidigt som det känns som en hel evighet. Men 18 månader står jag ut. Eller ja, jag tror det åtminstonde. Får känna efter ordentligt. Samtidigt som jag egentligen inte har så stort val iaf. Bättre med en plan än bara vara.

Tetris 1,2 1,2

Igårkväll påbörjade jag projektet "Organisera AnnaKääärins garderob". Vi gjorde det ordentligt och var på iKEA & köpte söta lådor och tjosan. Det tog lite längre tid än vad jag trodde att det skulle göra. Blev klar först för en timme sen ungefär.

Ytterligare ett bevis på att det inte alls har varit bortkastade tid att spela så ohälsosamt mycket tetris som jag gjorde för ett par år sedan. Det blev bra (om jag får skryta lite *dunkar sig själv i ryggen*) AK blev superdüpernöjd så jag anser mig ha lyckats väl med projektet.

Oh, vad det snurrar

Hmmm, jaja det är fasen inte varje dag som man får ta med sig fuldricka in på klubben. Antar att det är därför som jag är minst sagt "nykter" för tillfället. Jag har haft en strålande kväll. Träffat en helt underbar människa vid namn Jenny den Underbara. Dock har jag av en konstig anledning kallat henne för fel namn halva kvällen
*skäms på mig*
Men kul har jag haft. Hoppas det blir fler kvällar som denna.

Kommande baksmälla

Känner redan nu att det kommer vara en baksmälla från helvetet imorgon. Men det kommer det nog vara värt. Gå på iKEA bakis är säkerligen en höjdare. Men det kommer bli skoj det med. Skoj som jag kommer ha ikväll.
Dock lite mer nyktert. Imorgon alltså. Inte ikväll. :D

HERREJÄVLAR

Vad vissa ska till att vara nyfikna då. Förstår inte riktigt vad "den" får ut av det. Kanske så ska det hållas koll på vad jag hittar på för något. Inte för att jag bryr mig särskilt mycket. Eller ja, det gör jag ju delvis. Får börja känna mig smickrad. Eller bara stalkad...

Barnsligt roligt

Hysteriskt underhållande. Vet inte om det blev så likt men som sagt underhållande. Ja, jag vet att jag är 300 miljoner år efter, men men.

När nya älskade datorn är inköpt så ska jag underhålla mig massor med sådan simpel underhållning. Så det så...

Like fire

Det är konstigt vad lite hårfärgskletande kan göra för humöret.
Känner inte längre för att raka av håret. Vill bara sitta & klappa på det.

Så svårt men samtidigt alldeles för lätt

Att det ska vara så svårt med dem man älskar allra mest. Det är de vi bryr om mest om, det är de som betyder mest. Man vill inget annat än bara vara nära hela tiden. Samtidigt så är det de man älskar som man tenderar till att såra mest & det är de man blir som mest sårad av.

Ständigt i John Blunds makt

Jag är trött på att vara så här trött hela tiden. Får ju ingenting gjort. Sover mest hela tiden. Inte för att jag kommer på något som jag faktiskt vill göra för tillfället. Jag är förbannat less på det faktumet med för den delen...

Det man inte vet har man inte ont av?

Jag blir så trött på naiva människor. Misstänker att jag kan uppfattas som en sådan med av ett antal personer. Skillnaden är att framstå som naiv eller att vara det. Men varsågod, mata mig med lögner och tro att jag går på dem.

Exploderande känsla

Ibland får jag bihåleinflammation. Som typ nu. Det gör ont. Jag tenderar till att förvandlas till ett monster med rufsigt rött hår när det händer. Ett rufsigt monster som lånar mysiga tröjor & ligger mest i soffan och är suddig. Blänger gör monstret med. Men allt blir lite bättre med en nässpray som innehåller kortison <3

Total galenskap

Det dära shoppingbehovet efter söta skor med spännen har slagit till. Inte för att det blev några söta skor med spännen på. Det blev en massa kläder istället. Och en väska. För det behöver jag ju verkligen. Massor av jättemycket. Eller inte. Men den är fin.
Internet is the shit. Vill att mina saker ska komma nu.

Självbedrägeri

Om man går & lägger sig med blött hår så är det därför kudden är blöt. Inte för att man gråter i sömnen.

Galenskap & fnatt

Det är fel på mig. Det enda jag kan tänka ordentligt på för tillfället är att köpa skor. Söta skor med spännen. Vad ska jag med dem till nu? Det är snart vinter. Och framför allt, vilka pengar skulle finansiera det hela? Allt ska sparas för framtida datorinköp. Vilket jag hoppas blir inom en mycket snar framtid.
Mycket mycket snar framtid.

Sagan om boken

Vi ska skaffa en bok. Och gå tillbaka i tiden. Vi ska bli 13-14 igen och skriva våra bloggar i en liten fin bok. Det vill säga att vi var före vår tid. Vi insåg storhet med att skriva sina tankar offentligt redan för en massa år sedan. Så vi ska göra det igen. Ska bara hitta den perfekta boken. Vet att den finns någonstans & jakten har nu börjat.

Lika cool som alla de andra barnen

Alltså, jag tror bestämt jag har gått tillbaka lite i utvecklingen. Gör allt som jag kanske borde gjort när jag var 14 och faktiskt kunde skylla det på åldern. Jag har gått och skaffat mig en bilddagbok. Igen ska väl tilläggas. Jag raderade den förra. Men som sagt nu har jag en ny. Vad säger man? Man kanske kan skylla det på internet-grupptryck?

Får se om jag tröttnar och raderar den igen. Eller så gör jag det inte och blir lika fast där som jag är här (för en blogg skulle jag ju absolut aldrig skaffa mig *harkel* Det gick ju så där, som man uppenbarligen kan se/läsa här) eller på Helgon.
Ja, jag vet...
EMO-Kid EMO-Kid.

Frustration

I morgon bär det av till storstaden igen. Saknar pussisarna något djävulskt. Det är väl typ den enda anledningen till att åka tillbaka. Annars hade jag gärna stannat här längre i vanlig ordning.

Usch, det stöööör mig bara mer och mer det hära jävla datorkrånglet. Snälla-rara-söta-med-socker-på återuppstå! Allt kan vara förlåtet. Eller ja, nästan allt iallafall. Det mesta. Typ allt. Vi börjar om på nytt igen.
Snälla?

Det bubblar & fräser

Borde kanske göra något åt mitt humör. Inte alltid låta sarkasmen höras så väl... Men vissa saker irriterar mig som fan. De gör mig rent ut sagt förbannad. Men jag skriker inte. Det kanske är det jag borde göra?

The bottom is nådd?

EMO-kid EMO-kid. När är gränsen nådd egentligen för hur många bilder man behöver på sig själv i kuksugarvinkel? Jag skulle vilja påstå att den gränsen icke existerar. Man kan inte ha för många sånna bilder på sig själv. Hur ska man annars klia sitt ego?

In the eye of Devil

Idag är det ganska så exakt en vecka sedan jag var på festligt äventyr till Vänersborg. Det var massor av skoj och ska göras om inom en snar framtid tror jag bestämt. Mr Devil var hunden i huset och lite lätt tveksam till om jag, som verkade vara en mycket skum person verkligen skulle få komma in till en början. Det är liksom extremt ouppfostrat & gå hem till en sån stillig herre och fullkomligt stinka katt. Men det hela löste sig utmärkt när han upptäckte att jag min kattstank till trots var bra på att klia vovven på magen.

Hjärtslitande seperation

Min dator har dött. Det är jobbigt och jag är nog mer upprörd över det hela än jag vågat erkänna för mig själv. Samtidigt är det ganska skönt ändå. Men irriterande. Irriterande som fan. Nej det är inte skönt! Inte det minsta. Jag har ändrat mig. Det stör mig att jag inte kan skriva när jag vill, läsa det jag vill eller bara höra datorsurret när det är dags att sova.

Värst är det nästan att inte veta när skiten blir fixad.
Om det ens går eller om det måste köpas ny.
*suck & stön*