Ja, nej, nej, ja, ja, nej, ja, nej, ja, nej, NEJ eller bara JA!

Att det ska vara så svårt att bestämma sig när det kommer till vissa saker. Andra saker vet jag precis vad jag vill och känner med. Vågar knappt säga något om demlängre. Alla tror bara att jag inte kan bestämma mig. Eller ändrar mig hela tiden. Det gör jag nog. Men samtidigt känns det som att jag måste leva mig in lite i mina idéer & infall även om jag inte gör något åt dem bara för att känna efter om det känns bra eller bara fel. Har slängt mig in i saker förr med blandat resultat. Det har gått åt helvete & ibland har det blivit hur bra som helst.

Orkar inte att det ska gå käpprätt åt helvete igen bara för att jag inte tänkt genom det innan. Känns som att det skulle vara lättare om det visar sig vara fel i efterhand om det gått lite långsamare.

18 månader. Det är vad det skulle ta om det går som jag tänkt. Skjuta på allt som jag tänkt göra 18 månader. Ha bättre förutsättningar & förhoppningsvis mer pengar. Det är inte så länge samtidigt som det känns som en hel evighet. Men 18 månader står jag ut. Eller ja, jag tror det åtminstonde. Får känna efter ordentligt. Samtidigt som jag egentligen inte har så stort val iaf. Bättre med en plan än bara vara.