Som ett inåtväxande hårstrå

En vecka av ledighet och trevligheter ligger framför mig. Det känns skönt och välbehövligt. Lite ny hårfärg med och det känns lite mera på topp.

Senaste helgens drama är inget annat än störtlöjligt och gör mig inte så lite förbannad. Tyck vad ni vill om mig. Jag bryr mig föga. Dock smärtar det mer på ett sätt när man inser att den som försöker hugga en i ryggen inte är en vanlig random människa. Utan någon man sett som en kär vän. Någon som betyder något. Det gör mig arg, ledsen och sårad.

Men jag inser att det inte är allt för mycket att hänga upp sig på. Det har visat sig att det finns stora skillnader mellan mig och vissa. Jag bygger mina relationer på respekt och ärlighet. Det är det som funkar bäst i längden även om man ibland stöter på människor som verkligen inte visar sig vara vad man trodde. Så varsågod hugg mig i ryggen. Dock kanske redskapet borde vara något annat än en slö smörkniv.