Gjort är gjort

Vissa saker fattas mig. De har liksom lämnat ett litet hål efter sig. Hål som inte går att fylla. Det är inte bara ting. Det är människor lik väl. De fattas mig, samtidigt som livet går vidare. Men hålen finns lika förbannat svidande kvar. Ibland kan jag ångra att jag släppte er så nära. Ni var få men det gör ändå ont. Fruktansvärt ont. Samtidigt är jag glad för det. Det gav otroligt mycket. Det gör det fortfarande. De gånger jag orkar tänka & minnas allt...