Papper och mörka moln

Att han står ut med mig och alla hysteriska fruntimmeranfall. Han pussar lika mycket på mig och säger att det kommer att ordna sig. Trots mitt fräsande och ångestsvettiga panna över småsaker som egentligen inte är något stort problem. Men som för mig för tillfället kan te sig hopplösa. Det är kärlek det <3