Allt ändras på ett ögonblick

Det har snart gått två veckor. Känner mig fortfarande förlamad varje gång jag går förbi. Tänk om det gått annorlunda. Tänk om inte Daniel hade varit här så pussisarna hade varit kvar i huset. Tänk om allt hade brunnit. Hela tiden den otrevliga "tänk om"-tanken. Den vill inte släppa mig. Men jag är mest bara lycklig för att allt gick bra.