Ur fas är tiden

Ibland kommer verkligheten farandes som en jävla slägga och slår undan tidsperspektivet för ett slag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så jag gör både och. För det är så hysteriskt löjligt alltihopa. Så störtlöjligt att man inte riktigt kan andas ordentligt. För man vet inte om det går att tro på. Eller om det bara är galenskap alltihop.

Något jag ler åt av ren glädje är iaf att inflyttningspresenten från nya hyresvärden blir en måndashyra. Tack & bock. Det gör mig glad.